Dag 19: Washington DC
Eftersom poolen på detta hotell öppnade först kl 12 så kunde vi inte ta det traditionella morgondoppet, utan begav oss istället in till centrala DC med bilen. Vi lyckades ganska omgående hitta en bra parkering och började sedan gå mot The Mall, det stora öppna yta i centrala Washington med Capitolium i ena änden och Lincolnmonumentet i andra. The Mall är nästan 4 km lång och består för det mesta av gräs. Det första vi kom till var Washingtonmonumentet som står mitt i The Mall. Det är en fyrkantig obelisk som är 170 meter hög och som uppfördes i mitten av 1800-talet som ett minnesmärke över George Washington. Inte så jätteimponerande tyckte barnen så vi gick vidare mot The World War II monument och den stora dammen Lincoln Memorial Reflecting Pool som ligger framför Lincolnmonumentet. Dammen, som är ca 700 meter lång samt Lincolnmonumetet var däremot väldigt imponerande.
Nu hade vi gått ett bra tag, temperaturen låg runt 30 grader och det var extremt fuktigt som det brukar vara i denna del av landet så vi kände att det var dags för en glasspaus. Sedan var det dags att hälsa på Obama så vi styrde stegen mot Vita Huset. Tyvärr kommer man ju inte speciellt nära utan får stå bakom ett gallerstaket några hundra meter från huset. Och någon Barack så vi tyvärr inte.
Det som förvånade mej var att det var väldigt lite turister i staden. Vi var ju vana att trängas med turister i västra delen av landet. Här var det ingen trängsel alls runt alla monument trots att det var lördag.
Till lunch tvingade äldsta dottern oss in på McDonalds. Eftersom hon jobbar på ett sådant ställe i Sverige så ville hon åtminstone en gång äta på ett i USA. Men det var ingen direkt rolig upplevelse. Kortfattat kan man säga att det är betydligt fräschare och trevligare på McDonalds i Sverige.
Vilka ”måste-saker” finns i Washington då? Förutom att se alla monumenten så är ju Washington museernas stad och det finns verkligen museer, både statliga och privata, för alla smakriktningar.
Vad valde vi då? Jo, ”The International Spy Museum” så klart! Här får man bli spion för några timmar. Det börjar med att man kommer in i en sal med en massa spion-alias på väggarna. Nu ska man välja ett alias och memorera alla personuppgifter. Senare kommer man testas och om man har rätt får man ett uppdrag att utföra.
Besöket varade i ett par timmar och det var väldigt roligt och spännande. De har en massa gammal autentisk spionutrustning som t.ex. övervakningsutrustning, vapen, förklädnader och krypteringsutrustning. Mellan varven fick man höra historier om alla kända spioner och fick testa att utföra spionuppdrag i olika former.
När vi hade lekt klart kände vi att vi inte orkade gå så mycket längre utan styrde kosan till närmsta tunnelbanestation. Tunnelbanan i Washington är väl utbyggd, fräsch och trevlig. Vi tog den blåa linjen till stationen Pentagon och gick upp mot den väldiga bygganden som är väldens största kontorsbyggnad. När vi kom närmare förstod vi hur ofattligt stor den är. Här råder totalt fotoförbud (polisbilar med texten ”Pentagon Police” cirkulerade ständigt runt oss) men vid den långsida där planet flög in den 11 september finns ett minnesmärke över de som omkom och där får man fotografera.
Vi hade tänkt att även besöka Arlingtonkyrkogården, den enormt stora krigskyrkogården, men vi valde att skippa det. Nu var vi trötta så det blev färd tillbaka till hotellet.
